Åtvidaberg är kanske inte staden toppar listan över Sveriges städer
i storlek och charm. Tur att befolkningen är så skön, så att det är värt att komma dit.
Tyvärr så märkte vi, för andra gången i ordningen, att staden inte är nedlusad av öppna restauranger eller pizzerior eller grillar. Efter soundcheck och en öl så begav vi oss ut på stan för att få en liten bit mat. Men det visade sig vara helt lönlöst. Allt var stängt vilket var lite tråkigt eftersom vi va grymt hungriga.
Lösningen fann vi när vi deppiga i hågen gick in på Åtvidabergs Hilton, som vi var inbokade i. Som andra Hotell av rang så fanns det ingen frukostbuffé att tillgå utan frukosten stod redan och väntade i minibaren på rummet. En frukost som blev middag. Och om man bortser från att sängen var för kort, för hård, tvn saknade fjärrkontroll och att alla fick sova i samma rum så var det lyx utan motstycke.



Åtvidabergsmiddag när den är som bäst.


På scenen var det inga ledsna miner.



När väl historien var slut så skrattade alla gott.



Och så lite signering som man gör det i Åtvidaberg.


Tillbaks